Kålroten – den internationellt mest kända kulturväxt som har sitt biologiska ursprung i Sverige, har uppmärksammats mycket under de senaste åren. Och det är väl på tiden att kålroten får mer uppmärksamhet i Sverige – den har spritts härifrån över världen och går ju till och med under namnet ”swede” i engelskspråkiga länder! Den fick en egen akademi, Kålrotsakademien, våren 2015 och i oktober samma år genomfördes den första provningen av äldre sorter av kålrötter – hela 29 av de sammanlagt 34 sorter som finns bevarade i Nordiska genbanken. Ett år senare, i oktober 2016 genomfördes en andra provning med sju av favoriterna i olika former – förädlade som ”kålrotsgari”, brännvin, syrade, kokta, stekta, ugnsbakade, som en krydda av torkat och pulvriserat skal med mera. Det var ingen som motsatte sig slutsatsen att ett av de sämsta sätten att tillaga kålroten om man vill lyfta fram dess bästa egenskaper, är att koka den i vatten. Att ersätte de traditionella sätten att tillreda kålrot kan gynna dess återintroduktion!

I oktober var det även dags för agrarhistorikern Karin Hallgren att lägga fram sin avhandling om böndernas köksväxtodling på 1700-talet, där kålroten var en av de mest odlade köksväxterna, framför allt i östra Mellansverige. Forskningen om trädgårdsodlingen i ett historiskt perspektiv är kraftigt eftersatt och därför har mycken ny kunskap kommit fram genom Hallgrens forskning. Läs mer om avhandlingen här.

De sju sorter som kvalificerade sig för att vara med vid årets provning var sorterna Vintjärn, Gul svensk, Klint Karin, Weibulls foder, Ljustorp, Rotabagge, Baggens (Edit Baggens kålrot). Läs mer om några av dem här. Ett problem som behöver lösas inför dessa sorters introduktion för en bredare publik är att det finns ytterst lite frö – en uppodling för att få fram fröer är nästa viktiga steg i kålrotens resa mot en renässans! Skål för kålroten!

Kålroten i förädlad form – som snaps… eller kålvados! Johan Widing och Martin Ragnar från Kålrotsakademien.