Gravsmyckningsdagen i samband med allahelgona är resultatet av en av de mest lyckade kampanjer som trädgårdsnäringen drivit. Men trots att den fick ett så stort genomslag så är det inte så många som känner till att det var en grupp organiserade trädgårdsmästare som låg bakom. Syftet var att öka intresset för blommor under en årstid då efterfrågan annars var mindre. Sommarhalvårets odlingssäsong var över och ännu hade inte julens blommor börjat drivas fram i växthusen. Hur skulle man kunna öka försäljningen av blommor under hösten?

Den ursprungliga idén kom från Amerika. I ett tal som ordföranden för Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund höll 1914, lyftes frågan om att instifta de dödas minnesdag på hösten och att gravarna då skulle smyckas med blommor. Förbundet lobbade gentemot svenska kyrkan och fick stöd därifrån. Ursprungligen inföll gravsmyckningsdagen i samband med Mikaelisöndagen i oktober, men flyttades till allhelgonadagen i början av 1950-talet.

Källor:  SHTF (Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund) 1943. 40 år för svensk trädgårdsodling. SHTF 1903–1943. Sveriges Handelsträdgårdsmästareförbunds jubileumsskrift jämte årsbok 1942. Motala: Bröderna Borgströms AB. S 38; SHTF. 1973. Jubileumsskrift 1973. Årsbok 1972. Örebro. S 8.; Viola. Tidning för trädgårdsodlingen i Sverige. 1953. Nr 42 Stockholm. S. 1.

Uppdatering med anledning av att jag fått frågor om traditionen att sätta ljus på gravarna samt att Facebooksidan ”Folkminnen”, som drivs av Institutet för språk och folkminnen, lagt upp följande:

”1965 kom en avhandling i etnologi som blir aktuell varje år vid den här tiden. Det var Mats Rehnberg, som disputerade på avhandlingen ”Ljusen på gravarna” Det var då fortfarande ganska ovanligt att etnologer intresserade sig för nya seder, som seden att sätta ljus på gravar. Avhandlingen utgör en innovationsstudie. Rehnberg följer hur gravljusseden sprids i Sverige. Det allra äldsta belägget vi har om att sätta ljus på anhörigas gravar är från Värmdö. Det berättas att det var en familjetradition redan på 1800-talet att ättlingar till prosten Blomberg i Värmdö satte ett ljus på hans grav i samband med julottan. Genombrottet för seden ägde rum, under påverkan från kontinenten, under 1940-talet, men fortfarande 1954, då Rehnberg gjorde en undersökning i landets samtliga församlingar, var seden okänd i väldigt många församlingar.” (https://www.facebook.com/folkminnen/posts/1023009594426685?fref=nf 2015-10-31)