Detta foto fick mig att reflektera över en av många förändringar inom trädgårdsodlingens område sedan 1900-talets mitt. Fotot från 1962 är hämtat ur Nils Sonessons bok ”Praktisk trädgårdsskötsel” och visar en stor och yvig bladbegonia – en av favoriterna bland pappas krukväxter i mitt barndomshem – i liten kruka. Hur hade detta sett ut idag med en så stor planta i en så liten kruka? Växten hade sannolikt vält – de flesta krukväxter står ju i lätta plastkrukor och i luftig och lätt torvmull! Plastkrukan var introducerad vid denna tid, men det skulle dröja innan den kom att dominera inom blomsterodlingen.

Jorden i lerkrukorna var ofta en blandning av jord efter trädgårdsmästarens egna recept, och bestod till exempel av trädgårdsjord, lövjord, kompostjord, sand och brunnen stallgödsel. Tyngden i lerkrukan och denna hemmablandade jorden gjorde det möjligt för en yvig planta som den på bilden att stå stadigt. I handeln salufördes dock så kallad enhetsjord eller standardjord som kunde bestå av sandig lera, torvmull och handelsgödsel. Nils Sonesson skriver ”Denna patenterade jord kan knappast användas annat än för ”korta” kulturer…”, den var porös och krävde vatten oftare.