Inom mitt forskningsfält – trädgårdsodlingens historia – är drivningen av växter något som intresserar mig särskilt mycket. Drivningen ställer begreppet ”säsong” ur spel: det handlar om att tänja på gränserna för vad som är möjligt att odla på en viss plats och vid en viss tid, och just detta har varit en av trädgårdsmästarens specialiteter!

Späda, mjälla, tidiga grönsaker var något av det första som bröt vinterns intag av lagrade och konserverade livsmedel. Dessa primörer odlades i varmbänkar som värmdes av gödsel eller annat organiskt material, vilket utvecklade värde då det bröts ned av mikroorganismerna. ”Den värme, som uppstår då gödselbädden sakta förbrännes, är tillräcklig för väckande av de små frökornens slumrande livskraft”, skrev stadsträdgårdsmästare Pehr Boierth år 1926.

De tidiga bänkarna krävde nästan lika mycket skötsel och tillsyn som ett spädbarn. De isolerades runt om med halm och täcktes med halmmattor för att skydda mot kyla, kom det snö behövde den skottas bort, och det var ett tungt jobb att lyfta fönstren för att komma åt att vattna. Arbetet lönade sig förhoppningsvis – ju tidigare grönsakerna var klara desto bättre betalt fick trädgårdsmästarna.
I herrgården Krusenbergs trädgård, söder om Uppsala, påbörjades arbetet i bänkgården strax efter nyår och i månadsskiftet januari/februari var det dags att börja så. Två månader senare skördades rädisor, spenat, sallat, färsk potatis och dill. Den första spenaten såldes den 7 april 1917 för fem kronor per kilo. Veckan därpå var kilopriset tre kronor och ytterligare en vecka senare 1,50.

Från en handelsträdgård i Danderyd finns exempel på drivning av tidiga jordgubbar i växthus. I dagboksanteckningar från 1950 efter den skicklige trädgårdsmästaren Nils Welander noterades att jordgubbsplantor sattes i krukor och togs in i växthusen den 6 februari. Temperaturen höjdes stegvis och i mars flyttades plantorna till ett varmare växthus. Den 6 maj var det dags för skörd av 6 liter jordgubbar. Tiden för skörd varierade: åren 1946 och 1948 var ”gubbarna” klara redan den 30 april. De såldes till Arvid Nordqvists butik för delikatesser i centrala Stockholm. Importen ökade kraftigt vid denna tid, och denna konkurrens medförde att drivningen av jordgubbar upphörde på 50-talet. Men visst är det fantastiskt att det gick att få fram svenskodlade jordgubbar lagom till valborg!